Idag när jag satt i en busskur utan glas stack en kille, som jag aldrig sett förr, in huvudet och sa bu. Jag hoppade till och sa hjälp. Sedan har allting fortsatt och varit ungefär lika konstigt. Jag förstår mig inte på saker och ting och varför folk gör som de gör. Fast det kanske är lika bra, eller vad vet jag.

Imorgon är det iallafall fredag och då är det höstkonsert och farväl till min fina man, eller pojke eller vad man vill kalla det för, han ska fara till Egypten i en vecka. Eller Egyptien som jag sa när jag var liten. Men snart är det min tur att fara. Det var länge sen sist. Fast nu ska jag duscha.